Recension Snorvipas Saga VF 0710225

av: Piaree Brolinson

Egensinnigt verk. Sagan handlar om Vipa som föds med en hand och som villar omkring i myren där vargen blir hennes följeslagare. Det är dramatiskt, snyggt och välsjunget, enligt VF:s recensent.

SNORVIPAS SAGA
• Med Söt Likör under ledning av Leif Nahnfeldt
• Musiker: Johanna Österling-Brunström, Kalle Källman och Mattias Pérez
• Dans: Kristina Isaksson-Kleinert och Emil Rosén

När Söt Likör tidigare bjudit in till sina musikaliska möten har det varit stora artister som har agerat dragplåster till kören. I år var målet att möta sig själva eftersom de har en ny ledare i form av Leif Nahnfeldt. Det kom i stället att bli ett uruppförande av en musikalisk dramatisering av Kerstin Högstrands Snorvipas saga.

Boken är till synes en saga men mest är den nog en samling dikter och filosofiska tankar, rikt illustrerad i färgerna svart, vitt och rött. Den handlar om Vipa som föds med en hand och hur hon villar omkring i myren där vargen kommer att bli hennes följeslagare.

Musiken är skriven av Leif Nahnfeldt och Mattias Pérez och den följer skiftningarna i handlingen på ett förträffligt sätt. Varje uppslag i boken har fått sin egen känsla och tempo. Kören överträffar faktiskt sig själv på alla möjliga sätt.

Det är dramatiskt, snyggt och välsjunget. Både i rekvisita och känsla har man hittat väldigt nära Kerstin Högströms stil och det är faktiskt nödvändigt när det gäller ett så egensinnigt verk som Snorvipas saga.

Dansen är ett dramatiskt inslag även om jag är fundersam över rollfördelningen. Snorvipas kappa vandrar mellan körmedlemmarna och vargen dansas av Emil Rosén. Men vem föreställer egentligen Kristina Isaksson-Kleinert?

Texterna är kluriga och underfundiga och påminner lite om en del av Alf Hambes texter, musiken däremot har hämtat inspiration från hela världen även om den svenska folkmusikharmoniken löper som en röd tråd genom hela föreställningen. Inte kanske i traditionell knätofs-tappning utan mer folkarock korsat med sydamerikanska klanger.
För en gång skull lyckas verkligen Söt Likör att hålla sig på banan med dramaturgin, det känns äkta.
Det som tar ner intrycket är att artikulationen brister. Texter som är så här bra förtjänar att höras.
Det är fantastiskt att se Söt Likör göra en sak och göra det bra. Deras konserter har annars haft karaktären av pytt i panna men här visar de verkligen att de kan vara en kulturinstitution att räkna med.

ADINA SCHNELZER MAGNUSSON, VF